Julfirandets historia

Långt innan Jesus föddes firade man på flera olika ställen i Europa (och även på andra platser i världen) vintersolståndet. Detta firande hade ofta ingen större religiös betydelse, utan man firade helt enkelt att dagen nu långsamt blev allt längre och ljusare. Dessa festligheter anses för det mesta som föregångare till vår tids julfirande.

Men anledningen till att vi idag firar jul, är att uppmärksamma minnet av Jesu födelse. Under de senaste 100 åren har dock julens religiösa betydelse minskat, och nuförtiden ser man sällan julen som en religiös högtid.

Tidigare förknippades däremot julen ofta med gudstjänster och böner. Vårt “moderna” julfirande började på allvar under 300-talets mitt i det kristna Rom. Orsaken till att man tidigare inte hade firat Jesu födelse, var att man inom kyrkan hade ansett att firandet av födelsedagar var en okristen och hednisk tradition. Under de följande åren blev sedan julfirandet långsamt allt viktigare för kyrkan, och efter ett tag hade julen utvecklats till en av kristendomens allra viktigaste helger.

När kristendomen spreds över världen, spreds också traditionen att fira jul till minne av Jesu födelse. Under medeltiden började man i Sverige, och i resten av Skandinavien, fira den kristna julen. Sedan dess har dock julfirandet förändrats en hel del, och många nya traditioner har tillkommit.

Julmaten

Många av de maträtter som man hittar på dagens julbord har ätits i samband med julen under en mycket lång tid. På våra julbord hittar man sällan potatis, istället finns där olika typer av kål.

Anledningen till detta är att potatisen är en förhållandevis ny “maträtt”, som började ätas i Sverige först under 1700-talet. Då ville man inte ändra julens mattraditioner, utan de allra flesta fortsatte att äta kål till jul, istället för potatis.

På svenska julbord finns ofta en hel del griskött i olika former, som t.ex. syltor, korvar och revbensspjäll. Dessa saker har man sedan många år tillbaka ätit under julen. Förr i tiden brukade man alltid efter höstens storslakt av grisar spara någon eller några grisar, för att även senare på året kunna få färskt griskött. Det blev då ofta ganska lagom att slakta dessa kvarvarande grisar några dagar innan jul.

“Julskinkan” är dock inte en riktigt lika gammal tradition. Skinkorna brukade i de gamla “bondehushållen” ofta sparas till sommaren, och traditionen att äta skinka till jul började inte komma förrän under 1700-talet.

Ända sedan medeltiden har man ätit lutfisk till jul. Under stora delar av medeltiden hade man en fasteperiod precis innan själva julhelgen. Lutfisk var då en av de få rätter man fick äta under fastan. Dessutom var det svårt att få tag i färsk fisk under julen, så den torkade lutfisken passade verkligen bra.

Eftersom julen sedan ett bra tag tillbaka har varit en festlig högtid, så har man till jul också ätit en hel del mat som ansetts vara extra fin. Inlagd sill, ost och vörtbröd är exempel på saker som äts i samband med julen och som länge ansågs vara extra festliga.

Berätta gärna om dina erfaranheter av julborden..
Maila oss och berätta!